😦 En man klagade på min dotters gråt, sedan kom läkaren ut och sa något som lämnade mig mållös.
Jag satt i väntrummet och vaggade försiktigt min tre veckor gamla dotter. Jag hade inte fått någon sömn på flera nätter; hon hade feber, och att höra hennes oavbrutna gråt bröt mitt hjärta. Men trots mina ansträngningar kunde jag inte få henne att lugna ner sig.
En man satt nära mig, iklädd en dyr kostym och med en glänsande lyxig klocka på handleden. Jag kände hur han blev irriterad vid varje skrik från min dotter.
Han vände sig till sjuksköterskan, uppenbart irriterad, och sa med kall ton: ”Kan vi snabba på det här? Min tid är mer värd än det här!” Sedan vände han sig mot mig och tillade: ”Kan någon få den där ungen att tysta? Jag orkar inte med hennes skrik längre.”
En tung tystnad lade sig i väntrummet. Alla blickar vändes mot mig, och jag kände mig nästan osynlig i min egen smärta, med min lilla som fortsatte att gråta.
Viskningar började sprida sig i rummet. Då kom läkaren ut och gick fram till oss. Han hälsade artigt på mannen innan han vände sig mot mig. Det han sa lämnade mig mållös.
Resten av min historia finns i den första kommentaren nedan 👇👇👇.
”Barn med feber?” frågade han.
Jag svarade, lite orolig: ”Ja, hon är tre veckor gammal.”
Mannen avbröt plötsligt och skrek: ”Och jag har smärtor i bröstet, det kan vara en hjärtattack!”
Läkaren tittade på honom kallt. ”Du har bara skadat dig själv när du spelade golf. Den här lilla kanske inte överlever tills ikväll, så hon går före dig.”
En tung tystnad inföll, och sedan bröt hela rummet ut i applåder.
När jag gick genom rummet igen med min dotter, tittade mannen inte på mig en enda gång.
