😲 Jag sålde allt för att finansiera min frus behandling, och efter hennes remission meddelade hon mig att hon ville skilja sig. Det jag senare upptäckte var mycket mer skrämmande.
När min fru fick diagnosen cancer var jag beredd att göra vad som helst för hennes behandling. Jag är en enkel smed, och jag hade inte de resurser som krävdes för att finansiera hennes livsviktiga behandling. Så jag sålde allt: vårt hus, min bil, till och med min vigselring, i hopp om att rädda henne.
Hon kämpade mot sjukdomen i sex långa månader. Sedan, äntligen, meddelade läkaren mig att hon var i remission. Jag gråtte av lättnad. Denna skrämmande prövning verkade vara över.
En dag bad hon mig komma hem tidigt för att hon hade något viktigt att säga. Jag åkte hem, orolig, och tänkte att det kanske var någon komplikation relaterad till hennes hälsa.
När jag kom hem sa hon, med en kall och lugn ton: ”Jag vill skilja mig. Du är inte den man jag ser mig själv leva med. Jag vill ha en riktig man.”
Jag hade svårt att förstå hennes ord. Efter allt vi hade gått igenom tillsammans, efter allt jag hade offrat för henne, bad hon om skilsmässa.
Mitt hjärta krossades. All denna lidande, alla dessa uppoffringar, och det var inte nog. Ingenting verkade ha någon mening.
Sedan, efter skilsmässan, upptäckte jag något mycket mer skrämmande om min fru…
Fortsättningen på denna historia finns i artikeln i första kommentaren 👇👇👇.
Några veckor efter skilsmässan fick jag ett oväntat meddelande: Min ex-frus syster ville prata med mig.
Hennes röst skakade när hon berättade sanningen.
”Hon har aldrig varit sjuk,” sa hon. Mitt blod frös till is.
Den så kallade läkaren som skickade mig rapporterna var egentligen hennes älskare.
Allt hade varit planerat från början.
Behandlingarna, läkarbesöken, räkningarna… allt var falskt.
Huset och bilen som jag hade ”sålt” hade köpts upp av en av hennes kumpaner, en långvarig vän, med falska pengar.
I verkligheten hade tillgångarna aldrig lämnat hennes namn: nu tillhörde allt henne juridiskt.
Jag var ruinerad, förrådd, tömd på allt.
Men det värsta var att förstå att hon hade sett mig lida med sitt medlidande leende… och visste att allt bara var en lögn.
