😦 En dag kom min man hem med en kvinna som han presenterade som sin andra fru: jag accepterade henne, men under en förutsättning…
Jag hade varit gift med Daniel i tio år. Vi hade gått igenom svåra perioder: tomma konton, skulder som verkade oändliga. Men till slut blev saker bättre. Allt verkade ha kommit tillbaka på rätt spår.
En kväll stod jag i köket och lagade middag när jag hörde Daniel komma in. Hans röst lät annorlunda, mer formell. Jag förstod att han inte var ensam. Sedan hörde jag ett mjukt, kvinnligt skratt.
När de kom in i köket frös mina händer. Daniel, i kostym, och vid hans sida en ung kvinna, troligen i tjugoårsåldern. Hon undvek min blick.
„Älskling“, sa Daniel, „det här är Clara. Hon kommer att vara min andra fru.“
„Min… vad?“
„Min andra fru“, upprepade han med ett nöjt leende.
„Hon kommer att bo med oss. Det kommer att vara… bra för familjen.“
Jag tittade på honom en stund och svarade sedan lugnt: „Okej, men under en förutsättning…“
Fortsättningen på min historia finns i artikeln i den första kommentaren 👇👇👇.
Jag tog ett djupt andetag och svarade med en mättad ton: „Jag är redo att acceptera Clara, men på en förutsättning.“
Vi pratade privat och jag sa att allt, absolut allt, vårt hus, våra bilar, företaget, skulle stå på mitt namn.
Clara kommer inte att få något.
Daniel verkade tveka, men jag stirrade på honom med en fast blick och påminde honom om de svåra tider vi hade gått igenom tillsammans, när han nästan förlorade allt.
„Du sa ju att det skulle vara ‚bra för familjen‘, eller hur? Då är det rättvist att jag är skyddad, att allt vi har byggt tillsammans tillfaller mig. Clara kommer att få nöja sig med det du ger henne.“
Daniel sänkte blicken, uppenbart skakad.
Efter en lång tystnad accepterade han.
Några månader senare fick Clara veta sanningen.
Hon var rasande. „Du har lurat mig! Jag trodde att jag skulle vara arvtagare till allt det här, inte bara en tillfällig älskarinna!“
Hon lämnade honom utan att titta tillbaka och tog med sig sina drömmar om lätt rikedom.
Daniel, förbluffad, blev ensam, ansikte mot verkligheten av sina val.
För min del visste jag att jag hade spelat min hand klokt.
Om Clara hade gått, var det för att hon aldrig hade velat ha något annat än pengar.
Jag, däremot, hade allt jag behövde.
